Den där känslan att inte duga vad du än gör tror jag alla känner till.
När man försöker allt, man går så långt att man ändrar på sig själv.. och ändå är det inte tillräckligt bra.
Vissa säger att man inte ska bry sig, att man inte ska ändra på sig själv.
Men klarar de själva av det?
Bryr de sig verkligen inte, inte ens i sitt innersta?
Jag iallafall har ganska lätt att visa upp en mask för offentligheten att jag inte bryr mej och att allt är bra,
medan det bränner och skär inne i mej.
Många tror jag är en väldigt social människa som gärna pratar om allt och som inte låter något/någon såra mej.
Det är väldigt långt från hur jag är på riktigt, och det märker man om man gör sig besväret att lära känna mej.
Hur är det med er? Berätta gärna!
